 |
Detta är min 10:e film med modellsegelflyg i Alperna. Sommaren 2015 reste jag söderut med flera vänner. Vi besökte och flög på ställen i Italien, Frankrike och Schweiz. Filmen är 63 minuter. Filmen finns för gratis nedladdning här: Full HD 1080x1920, 50fps, 10 Mbs, 4.56 GB |
Se trailern för filmen på youtube!
Här kommer lite om resan och innehållet i filmen. Alla bilder nedan är tagna ur filmen.
Vi (Jag, Anders, Thomas, Per och Linda) sammanstrålade i Canazei, Sydtyrolen, i norra Italien. Första flygstället på resan var vid Passo Pordoi precis norr om Canazei. Det går linbana upp på berget direkt från Canazei. Vi tog dock bil upp då vi hade mycket flygplan mm att transportera. Det var svag vind mot hanget och för övrigt halvklart till soligt väder. Vi flög en hel del under dagen med olika modeller. Man fick ta termikblåsor upp och sedan kunde man leka en hel del. Vi hade mot slutet av eftermiddagen en riktigt bra blåsa som varade ca 15 minuter. Våra plan gick som skollade troll. Jag var rädd att modellerna skulle brytas sönder av flygkrafterna. Det var en mycket lyckad flygdag.
Pga av dåligt vädret så fortsatte vi söderut. Efter övernattning i Riva del Garda vid Gardasjön var siktet inställt på flygstället vid Polsa, också det i norra Italien. Per och Linda siktade istället in sig på Padova och Venedig. Så vi delade på oss för att senare återförenas. Polsa var ett ställe vi inte besökt tidigare. Det visade sig vara en berg med ca 1400 meters stup ner i Lagarina-dalen. Det blåste ordentligt ca 12-14 m/s längs dalen. Vi hade dock vind rakt in på hanget då dalen här gör en nästa 90 grader sväng. Det var rejält turbulent på hangkanten. Väl ute i luften framför hanget så var lyftet massivt. Jag fög med min 2m Lynx. Den var lite för lätt för det goda lyftet. Det blev mycket dyktrimm för att ta sig fram i blåsten. Mycket rolig flygning. Landning var också mycket turbulent. Anders Vitesse bet hårt i gräset så nosen gick av framför vingen men den var snart lagad på kvällen. Efter flygningen insåg vi att vi hade varit på fel ställe. Det "riktiga" flygstället låg ca 500 m från där vi hade flugit. Well, well, det får vi prova nästa gång.
Nästa stopp för flygning blev på Monte Tenetra i Marche. Nu hade Per och Linda anslutit igen. Vi bodde i orten Cagli ca en halv timmes bilfärd norr om hanget. Monte Tenetra ingår i bergskedjan Appeninerna. Vid Mt Tenetra finns det ett sydväst hang som är sagolikt. Det är en stor hästskoformat hang med ca 800 meter höjdskillnad ner till dalen. Det är en tydligt hangkant så man har bra lyft nära där man står och flyger. Det finns en stor gräsäng precis bakom hanget för landning. Man kunde inte designat det bättre själv! Här flög jag och Per våra Thermik 3XL från Valenta. Anders luftade sin Atlanta från Blue Airlines och Diamant från Graupner. En hel del italienare flög här också. En förmiddag besökte vi också närbelägna Monte Cucco. Där hålls i juni ett stort hangflygmeeting under en vecka. Övriga tiden är det skärmflygare och hängglidare som härskar på platsen så det blev ingen flygning för oss.
Assisi är en stad längre söderut strax öster om Perugia. Det är en vacker bergsstad på slutningen av Monte Subasio. Härifrån kommer helgonet Fransiskus. Stadens basilika, uppkallad efter Fransiskus, är ett stort mål för vallfärdare. Fransiskus är begravd i källarvalven. Många vackra fresker är bevarade i basilikan bla av Giotto. Det blev även kort stopp uppe på Monte Subasio för flygning innan vi fortsatte mot Monte Vettore.
Vid Monte Vettore bodde vi nedanför bergsbyn Arquata del Tronto på hotell Regina Giovanna. Mycket trevligt hotell med en hygglig restaurant i samma hus. Vid Monte Vettore finns huvudsakligen två flygställen; ett västligt och östligt. Det västliga hanget vetter in mot en högplatå som omsluts av en ringformad bergsrygg. Det östliga hanget är högre men har en mindre och knepigare landningsställe. Tyvärr var vinden svagt ostlig hela vår vistelse så vi fick inte flyga på det västliga hanget. Det blev flygning med Orca, Storm och Atlanta. Casteluccio är en liten by som ligger vackert belägen på en kulle inne i högplatån. Utsikten över högplatån är magnifik härifrån. På platån odlas mycket blommor i olika färger. Efter Monte Vettore delade vi på oss igen. Per och Linda besökte Florens och vi andra åkte mot Corps i Frankrike.
På väg till Frankrike besökte vi Col de Tende. Det är ett bergspass mellan Italien och Frankrike. På sydsidan finns en gammal serpentinväg med över 50 hårnålskurvor som tar dig 700 höjdmeter från dalen upp till passet. Vägen är numera avstängd då det finns en tunnel under passet. För att komma till toppen så måste man åka upp på den Italienska sidan. Väl uppe har man en vidunderlig utsikt och bra flygmöjligheter både mot syd och nordsidan. Uppe vid passet ligger också flera gamla militära fort byggda på 1880-talet. När vi anlände pågick en F3F-tävling på den västra delen av hanget. Vi hejade på Espen Torp och önskade honom lycka till på tävlingen. Då hanget är väldigt brett så kunde vi flyga på den östra delen av hanget tillsammans med flera andra modellflygare. Min gamla Tragi fick sig en lufttur. Anders flög en Tigra från Art Hobby.
Jag tycker det är kul med lite upptäcksfärd när jag är ute och reser. Jag hade sett ett potentiellt flygställe mha av Google Earth. Det ligger uppe i bergen nordväst om Cuneo i Italien. Närmaste lilla by heter Elva på sydsluttningen. På väg dit började klockan bli mycket och vi behövde någonstans att övernatta. Med lite tur så fick vi tag i en lägenhet i bergsbyn Morinesio trots att det var fullbokat. Restauranten var också fullbokad på kvällen men ägaren fixade servering i vår lägenhet. Det var som att ha egen hembetjänt. Mycket lyxigt. Vi åt tre rätters middag (kaningryta) med lokalt rött vin. Dagen efter fortsatte vi upp till passet Colle di Sampeyre med utsikt mot Elva. På sydsidan av passet bredde stora gräsängar ut sig medan nordsidan var skogsbeklädd. Jag fick en kort flygning med min Solius innan vi fortsatte mot Corps i Frankrike.
I Corps har vi varit ett par gånger tidigare. Det är en liten by 1,5 timmes bilfärd söder om Grenoble. Här kan man flyga på flera ställen. Denna gång blåste det mest nordliga vindar så vi flög vid Col de Colombier. Hanget är egentligen ett västhang men det ligger i slutet av en dalgång som kanaliserar vinden rakt mot hanget. Här flög vi med en hel del franska modellflygare och även belgisk gentleman som ursprungligen tipsade oss om detta hang. Här spenderade vi två flygdagar med mycket och trevlig flygning. Efter detta delade vi på oss igen. Anders och Thomas åkte hemåt och jag fortsatte själv tillbaka mot Italien igen.
Nästa stopp för mig var en chansning: passet vid Monte Cenis. På Google Earth såg det bra ut men i verkligheten fanns det inte någon bra landningsplats. Det blev ingen flygning där. Nästa ställe var ett känt flygställe. Bielmonte ligger strax norr om Biella i nordvästra Italien ca 100 km väster om Milano. Här lyckades jag flyga ca 5 minuter med min Orca i dåligt lyft innan det började regna. Surt. Väderprognosen framöver såg inte bättre ut så jag sms:ade Per o Linda som nu var på Gebidempass och kollade läget. De och vädret hade det bra så jag styrde kosan ditåt. Jag åkte via Simplonpass där det blev en kort flygning med Soliusen.
Sista anhalten för flygning blev Gebidempass i Schweiz. Vi bodde på hotell Rothorn i Visperterminen, halvägs upp till Gebidempass. För att komma upp till hanget så får man köra bil ca 15 minuter upp en smal slingrig väg. Från parkeringen är det sedan 250 höjdmeter och 45 minuter vandring upp till hanget som ligger på 2200 meters höjd. Väl upp möts man av en magnifik utsikt. Bara utsikten är värd mödan att ta sig upp. Vid Gebidempass kan man flyga på västra eller östra sidan. Vi hade turen denna gång att få flyga på båda sidorna de tre dagarna jag var där. Min första dag flög vi på östra sidan i hård vind och otroligt bra lyft. Planen gick som skollade troll fyllda med barlast. Min gamla trotjänare Thermik 3XL gav till slut upp av den hårda flygningen och yttre vingdelen knäcktes vid skarven. Som tur var så höll den ihop så att jag kunde styra ner den till en hård landning. Förutom yttre vingdelen, som gick av i landningen, så klarade sig resten av modellen riktigt bra. Den är nu på väg att lagas. Dag två flög vi på västra sidan. Även denna dag var det hyggligt lyft. Jag flög min Orca och min lilla Pilatus B4. Sista flygdagen var vi på östra sidan igen. Nu var lyftet varierande och man fick kämpa för att hålla sig uppe. Jag hade bara min Pilatus att flyga då jag glömt kroppen till Orcan i bilen. Per som hade elseglare letade lyft åt mig så jag fick i alla fall flyga en bra stund.
