Alpine Antigravity 2013

Detta är min 8:e film med modellsegelflyg i Alperna. Sommaren 2013 reste jag och Markku söderut. Vi besökte och flög på ställen i Tyskland, Österrike och Italien. Filmen är 1 timme och 49 minuter. Filmen finns för gratis nedladdning här: HD 720x1280, 50fps, 6Mbs, 4.87GB SD 480x852, 50fps, 1 Mbs, 925 MB

Se trailern för filmen på youtube!

Se även mina andra filmer!

Lite om resan och innehållet i filmen:

Efter slutpackning hemma hos Markku gick resan via E4:an och Malmö samt nattfärja till Travemünde i Tyskland. Därifrån till Hamburg och sedan söderut på A7 till Bopfingen i Bayern. Vid Bopfingen ligger Ipf som är en 200 meter högt berg. Det ser mer ut som en stor kulle. Toppen är cirkelformad och helt plan och gräsbevuxen. Perfekt för modellflyg. Vi gick upp och det var tre modellflygare där som flög. Vi flög inte då vi kom dit på kvällen och skulle vidare dagen efter. Det får bli en annan gång.

Dagen efter, på väg till nästa anhalt, gjorde vi en avstickare till Nördlingen. Det är en stad med anor från medeltiden. Stadscentrum är cirkelformad med en helt intakt stadsmur. Bäst ser man staden från det 90 meter höga kyrktornet som är öppet för allmänheten. Väl värt besöket.

Nästa anhalt på resan var vårt enda förbokade: Hotel Uga-Alp vid byn Damüls i Österrike. Här sammanstrålade vi med våra kompisar: Esbjörn, Gerhard, Heiner och Willi. Här hade vi fyra dagar tillsammans. Tyvärr blev det inte så mycket flygning pga av det dåliga vädret. Det regnade en del och var dimmigt. Det var fint på morgon och kväll men under dagen drog regn och dimma in. Vi hade dock mycket trevligt tillsammans trots vädret. Och vi lyckades flyga lite grand mellan skurarna.

Uga-Alp i Damüls (Österrike). På denna bild var det fint väder i alla fall.

Från Uga-Alp åkte vi söderut efter att ha kollat väderprognosen. Siktet hade redan innan resan startade varit inställt på Italien. Vi styrde kosan mot Monte Grappa. Det är sista berget i Alperna innan Po-slätten tar vid. Vi bodde i staden Bassano del Grappa. Berget var fint men vägen däruppe var lika bred som bilen och det gick inte att mötas. Mötte man någon fick en bil backa till föregående korsning. Vägen var dessutom krokig med skymda kurvor så det gällde att tuta i varje kurva och lyssna om någon tutade tillbaka. Vi hittade ett ställe där vi flög men lyftet var inte speciellt bra denna dag.

Monte Grappa med Po-slätten i bakgrunden (Italien).

Efter två övernattningar i Bassano fortsatte vi söderut mot bergskedjan Appeninerna, mer specifikt Monte Catria. Vi bodde i staden Gubbio som ligger på en bergssluttning. När vi kom upp på Monte Catria var det dimmigt men den lättade efter en timme. Vi passade på att utforska hangen. Det finns ett sydvästhang och ett nordhang. Sydvästhanget är hästskoformat och ger superlyft. Där är det också stora landningsytor. Tyvärr var det nordlig vind så vi fick inte prova det hanget. Nordhanget är också bra men det är svårare att landa där. Man måste landa i medvind uppför alternativt gå över en väg och under ett staket för att kunna landa i motvind. När dimman lättat så hade hanget fyllts med folk. Det var ett gäng på 15 tyskar. Några av dem hade varit här och flugit varje år i över 15 år. Det var ett trevligt gäng och de flög mycket med alla typer av seglare.

Monte Catria nordhanget. En 6 meters DG600 på väg att startas (Italien).

Ett ställe vi var på redan 2011 var Monte Vettore. Jag blev då totalt förälskad i landskapet där. Det är som ett Shangri-La för en modellsegelflygare. Runt en slätt ligger en ring av bergskullar samt den nästa 2500 meter höga Monte Vettore. Bergskullarna är gräsbevuxna och här strövar hästar, kor och får nästan fritt. Fåren vaktas av herdar och hundar. Jo, det finns varg i bergen. Vi hann inte flyga förra gången men det skulle vi ändra på nu. Första dagen blev det en liten kort flygning som avbröts av regn. Vi åkte tillbaka till hotellet och använde tiden till laga att modell och tv:n. De två nästa dagarna hade vi mycket bra väder och fin vind. Vi flög i princip alla modeller vi hade med oss. Hotellet Regina Giovanna var trevligt och hade god hemlagad mat.

Monte Vettore (Italien).

Efter ett besök på Gran Sasso och Campo Imperatore vände färden norrut. Nästa stopp blev i orten Canazei mitt i de italienska Dolomiterna. Bergen i Dolomiterna är kända för sina kala vita kalkstensbergväggar. På sina håll är stupen över tusen meter höga. Mycket häftigt. Ovanför Canazei ligger Passo Pordoi med sina skidanläggningar. Man kan ta linbanan direkt från Canazei upp på berget eller köra bil upp. Vi hade en flygdag på berget och tur med vädret. Det blev superflygning som jag sent ska glömma.

Passo Pordoi (Italien).

Sista riktiga bergsflygningen gjorde vi på Gerlitzen i Österrike. Här har jag varit många gånger förr och har alltid bott på Gasthof Pacheiner. Nu har Pacheiner byggt om sitt Gasthof till 4-stjärnigt hotell och höjt priserna rejält. Vi tog in på alternativet; hotell Gipfelhaus. Det var helt ok men lite avslaget på kvällen då de stänger baren tidigt. Man kan ju alltid gå ner till Pacheiner om man vill ta en öl till. Det blåste svagt ostligt när vi var där. Det fanns små termikblåsor men det var svårt att hitta dem. Vanligtvis brukar det vara mycket modellflygare här men inte när vi var där. Vi var som mest 10 piloter på hanget.

Gerlitzen: utsikt från vårt hotellrum sydväst mot Villach och gränsbergen mot Italien (Österrike).

Segelflygmässan i Schwabmünchen är en helt otroligt häftig upplevelse. Den kunde vi inte missa. Mässan höll till på ett litet fullskala-flygfält. Alla de stora tillverkarna var där och visade upp sina grejor. Det flögs också friskt med modellerna. Windwings visade upp sin nya JS1 Revelation (spännvidd 7m) och Chocofly en Diana 2 (spänvidd 6m). Paritech flög bla med sin 7 meters ASH31 och Schambeck visade upp 10 meters ASH25. Vi såg också en aerobatikuppvisning med två roteflygande SZD 59 från HB-modellbau, komplett med rök i vingspetsarna. Har du vägarna förbi så passa på och gå dit.

Segelflygmässa i Schwabmünchen (Tyskland).

Sista anhalt på resan var Heiners hemstad Höchstadt i närheten av Nürnberg. Heiner och hans fru bjöd på lunch och sedan flög vi på klubbens modellflygfält utanför Höchstadt. När vi kom var det invaderat av minst 10 storkar. Det tog dock snabbt till flykt och bytte jaktmark till ett åker en bit bort. Heiner flög sin motoriserade Fox. Markku luftade Sharken och jag Thermiken.

MFG Höchstadt modellflygfält gästades av en mästare på termikflygning (Tyskland).

Sedan var det dags att åka hem. Resan gick via nattfärjan från Travemünde till Malmö. Frukosten på båten är riktigt bra. E4 tog oss sedan hem till Katrineholm respektive Stockholm igen.