Det hela började med en galen idé. Varför inte bygga stora hangflygplan. Efter lite övertalning från Pontus så bestämde jag mig för att bygga en Focke Wulf 190 D-9. Pontus skulle bygga en P51D Mustang. Jag hade byggt FW190 tidigare som en modell för luftstrid på hang (slope combat) och hade börjat tycka mycket om detta vackra plan.
Vi ville använda samma byggteknik som för combat-planen. Tekniken behövde anpassas till de stora planen. Vi startade byggena med att leta reda på bra 3-plansritningar på planen. Jag skannade ritningarna från två böcker och skalade upp dem till rätt storlek i bildprogrammet Paint Shop Pro. Planen skulle byggas i skala 1:4. Ritningarna plottades sedan ut på en stor plotter som kunde hantera papperstorlekar upp till 91 x 274 cm. Vi använde masonit för att göra mallar till kroppen. Vyerna från ovan och sidan av kroppen tejpades på masoniten. Mallarna sågades ut med sticksåg. Genom att använda ett fintandat sågblad så blev snittet slätt och endast lite slipning behövdes för att färdigställa mallarna. Vi tillverkade fyra kroppsmallar: över-, under- samt vänster och höger sidomall.
Nästa steg var att skaffa cellplast till kropparna. Eftersom detta är en stor modell så fick vi specialbeställa blocken. Vi beställde var sitt cellplastblock från Plastolit i Arninge. Blocken var 250 x 30 x 50 cm stora och gjorda av vit cellplast med en densitet på ca 30 kg/m2. Över- och undermall spikades fast på blocket. Vi skar med varmtrådsåg. Samma procedur upprepades med sidomallarna. Detta var den enkla delen och nu hade vi fyrkantiga råskurna kroppar.
Ritningarna hade också spanten i kroppen utritade. Jag gjorde ett antal spantmallar fördelade längs kroppen. Med hjälp av spantmallarna kunde jag mäta ut och rita stödlinjer längs med kroppen. Sedan sågade jag med en liten fogsvans bort hörnen så kroppen blev 8-kantig. Kroppen slipades sedan till rätt form. Detta var den svåra och skräpiga delen av arbetet. Man fick inte trycka för hårt när man slipade för då rev man med sig för mycket och ytan blev gropig. Slipningen tog två kvällar och jag såg ut somen snögubbe med allt vit slipdamm på mig. Dammsugaren fick verkligen visa vad den gick för i slutet av de kvällarna.
Vingprofilen valdes till SD6060. Det är en förbättrad E374. Profilen valdes för att den fungerar bra på stora plan. Vi använde profilprogrammet Plotfoil för att skriva ut profilen på papper. Jag skannade sedan in profilen igen, förstorade den till de kordor vi skulle använda och plottade ut dem på plottern. Kordan på min vinge är 55 cm i roten och 30 cm i vingspetsen. Jag tillverkade tre profilmallar: rot-, spets- och mellanmallen i aluminium. Mellanmallen behövs för att vingen har en knäck i framkanten invid kroppen där vingen ska husera hjulen i när landningsställen är infällda. Vingens fyra paneler skars av vit cellplast. Stabben skars ut på samma sätt i vit cellplast. Här använde vi profilen S8020 som är speciellt bra till stabilisatorer och fenor. Så här långt kom jag under februari 1999. Sedan fick jag göra ett uppehåll i byggandet pga flytt till och renovering av min nya lägenhet under våren 1999.