Dynamic Soaring


Jag har provat på Dynamic Soaring eller som jänkarna förkortar det D-sing. Det är bland det häftigaste man kan göra med ett segelflygplan. Man får en enorm fart på modellen och man flyger nära marken. Minsta misstag och modellen kör i backen. Jag flög vid Träkvista på Ekerö. I det före detta grustaget fanns tidigare en ås som fungerar vid västlig vind.

Vad är då D-sing?

D-sing är ett flygsätt då man utnyttjar luftströmmarna framför och bakom ett hang för ge segelflygplanet en enorm fart. För att D-sing ska vara möjligt måste hanget se ut som en ås med branter på både fram sidan och backsidan. Toppen på åsen bör vara någorlunda spetsig och och avståndet mellan fram- och baksida får inte vara för långt. Flygsättet kan liknas med in liggande avlång looping längs med baksidan av hanget (se bilderna). För att få maximal fart ska man flyga nära marken på baksidan.

Flygningen går till så här. Man startar som vanligt på framsidan. Vinner lite höjd. Med fart dykar man sedan ned bakom hanget och följer marken neråt. Man ska flyga under hangets topp för att komma in i lä bakom hanget. En bit ner vänder man uppåt igen. Man följer marken upp och flyger upp över hangets topp så att planet kommer upp i blåsten från framsidan. Om man gjort allting rätt så märker man att planet har fått ökad fart. Strax ovanför toppen vänder man ner bakom hanget igen och gör samma sak en gång till. För varje varv bakom hanget ökar farten ytterligare.

Hanget sett från sidan. Hanget sett från baksidan.

Min flygning

Jag insåg redan förra året (2001) att hanget vid Träkvista skulle fungera för D-sing. Jag försökte också att flyga men det blåste alldeles för lite vid det tillfället. När väderprognoserna visade att det skulle bli frisk västlig vind till helgen så var det dags att prova på allvar. Jag åkte ut vid 1-tiden den 16 februari. Det var strålande sol och ca 6-7 grader varmt. Det blåste ordentligt men med varierande styrka. När det tog i så yrde sanden omkring. Jag hade med min Zagi. På med radion och iväg på framsidan för att känna på hanget och trimma modellen. Jag insåg snart att det behövdes barlast pga av blåsten. 70 gram blyplåt tejpades fast på undersidan av Zagin. Jag passade samtidigt på att ta på mig solglasögon. Solen stod lågt på himmelen och flygbanan på framsidan gick ofta rakt igenom solen.

Kastade ut Zagin igen på framsidan. Nu gick det bättre och vingen penetrerade vinden. Jag tog lite höjd och dök bakom hanget. En bit bakom kammen vände jag tillbaka igen. Jag lyckades precis komma tillbaka till framsidan igen. Hmm, var farten högre eller? Det verkade inte så. Måste prova igen. Efter ett par svängar på framsidan hade Zagin fått fart igen. Jag styrde den bakom kanten igen. Nu på lägre höjd över baksidan. Svängde upp igen mot toppen på ca 1-2 meters höjd. Nu hände något. Zagin kom farande med klart högre fart. Strax framför och ovanför hangets topp svängde jag snabbt tillbaka ner på baksidan. Ytterligare en sväng upp till toppen på 1 meters höjd. Nu gick Zagin fortare än den någonsin hade gjort vid vanlig flygning. Otroligt. Tredje svängen bakom. Missade i svängen nere bakom hanget och Zagin gick i backen. Tur att den är gjord i EPP. Den bara studsade. Jag travade ner och hämtade den.

Mönstret blev ofta så att på tredje svängen gick det så fort att det var svårt att kontrollera planet. Till stor del berodde det på att belastningen gjorde att den mjuka vingen fick en V-form som en Blue Phoenix vilket inte förbättrade flygegenskaperna till det bättre. Några gånger hade jag för låg fart när jag dök bakom hanget vilket resulterade att Zagin imiterade ett höstlöv i storm. Bara att gå ner på baksidan och hämta. Man fick lite träning av allt klättrande ner och upp igen. Men det var det värt.

Efter en halvtimme började man klara fler varv. Som mest gjorde jag väl runt 10 varv. Man började också hitta var man skulle flyga för att få största farten. Vid ett tillfälle måste jag träffat på den perfekta plasten för att efter bara tre svängar gick det så fort att vingen inte pallade längre. Hela Zagin började fluttra och tappade naturligtvis det mesta av farten. Efter en timmes flygning och ett antal markkontakter började Zagin få nog. Tejpgångjärnen hade börjat spricka upp och ett av skevrodren hade knäcktes en bit från vingspetsen. Sanden hade också gjort sitt både på Zagin och i mina ögon. Jag beslöt mig för att packa ihop och åka hem.

Men vilket flygning det hade varit. Helt otroligt fort. Det ger mersmak. Nästa gång det blåser västlig vind är jag där igen. Var så säker. Nästa gång hoppas jag att kunna videofilma. Måste bara bygga nåt stabilare plan. Epp, kolfiberbalkar och glappfria roder...

D-sing vid Träkvista 2002-03-09

D-sing på Barossa, San Miguel, Azorerna 2003-02-19